Varit hos svärmor
och minsta svåger Magnus har vi ikväll...
Nyss kommit hem faktiskt. :D
Vi har suttit och pratat å haft det allmänt trevligt. :D
Magnus fyllde ju år för en vecka sedan han, 21, men då åkte ju jag till Bollnäs och älsklingen han jobbade.
Så vi gav honom presenter ikväll istället. Han fick lite pengar, ett grattiskort + 2 trisslotter som det tyvärr var nit på.
Plus att vi hade med oss lite köpt fikabröd. :D
Jag myste, busade och gosades med de 2 underbara katterna också. :)
Scar, den minsta av dom, satte sig nedanför mig och gnällde. Han ville upp och mysa lite.
Så han låg i min famn bra längen i flera omgångar, så himla mysigt tyckte jag det var. :D
Kai finns med mig i tankarna ständigt och saknar honom sjukt mycket...
Jag har haft lite dåligt samvete för att jag tycker att jag kunde ha handlat annorlunda och hjälpt honom bättre än jag gjorde...
Jag började fundera på om jag hade kunnat hjälpt honom redan för flera veckor sedan när jag märkte att han var lite annorlunda än tidigare.
Samtidigt som han ju faktiskt varit hyffsat pigg ända fram tills han gick bort...
Så det är ju så svårt att veta sånt där...
Det känns som om jag tagit död på våran goa hamster genom att ta med honom till Bollnäs...
Jag var i valet och kvalet. Och jag sa också till min älskling att jag var tveksam till att ta med honom till Bollnäs. För att jag visste inte om han skulle klara resan dit...
Hade lite på känn att slutet var nära, på något konstigt vis.
Men jag trodde väl aldrig att jag skulle åka hem med en Kai som somnat in...
Trodde nog ändå att han skulle leva över den veckan jag var i Bollnäs...
Men man får försöka att komma ihåg att han dels var gammal för att vara hamster. Dels så sov han väldigt mycket de senaste veckorna också...
Så han skulle nog gått bort även här hemma i Västerås de närmaste dagarna också...
Jag har läst lite på nätet om sorgearbeten och så... Och där står det t.om att det tillhör sorgearbetet att man lägger skulden på sig själv...
Kunde jag ha handlat annorlunda, jag kanske skulle gjort si eller så...
Moster Sussi skrev så fint i ett sms idag att jag får tänka som så att jag gjorde allt jag kunde för att vårda Kai in i det sista...
Och det gjorde jag verkligen, jag försökte att visa honom all min kärlek även under hans sista svåra tid...
Våran hamster var ju så speciell, det säger alla.....
Kommentarer
Trackback
