Idag
skulle min pappa blivit 59-år, jisses vad tiden går fort alltså...
Han var bara 31 när han dog och jag var då 10... Så vid jul är det 28-år sedan han gick bort...
Fortfarande tänker man ju på honom i olika situationer det måste jag ju säga...
Han orkade helt enkelt inte med livet så han valde att avsluta det, tyvärr...
Det sägs att han var väldigt snäll min pappa och givmild. Jag kommer knappt ihåg honom men att han var snäll det minns jag faktiskt...
Ibland tycker jag det är skittrist att man aldrig fått uppleva det som så många andra får göra, att ha en närvarande pappa.
Eller ens en pappa överhuvudtaget... Men man lär sig leva med det med...
Men saknaden kommer nog alltid att finnas där, det tror jag...
Kommentarer
Moster Sussi
Hej! Vi gjorde sååå fint på hans grav i går...med ljung,enris och en jättefin bukett som morsan din köpte!! Kom på i dag något försent då tyvärr att jag skulle ha knäppt kort och skickat till dig:( men jättefint blev det i alla fall! Förstår att det är en ständig saknad....mer i bland och mindre i bland! Stor Kram Moster
Svar:
Anna-Lena Ramsten
MallanR
Kan förstå din saknad. Jag själv inser nu att det kanske inte så jäkla jobbigt med en pappa som är en uppe i arslet dag in och dag ut mer eller mindre det är ju självklart att man saknar sina nära och kära när dom somnat in oavsett om man kommer ihåg dom eller inte. :(
Styrkekramar till dig svägerskan
Svar:
Candle Woman
Trackback
