Halv åtta
vaknade jag...
Hade lagt mig på soffan för att kolla på tv men somnade. Vilket jag förstod att jag skulle göra...
Vaknade idag med ont i magen och känner mig febrig...
Vad tomt det känns utan våran Kai. Tänk att man kan sakna en sån liten krabat egentligen.
Men för oss var han mer än bara en hamster, han var väldigt speciell...
När jag åkte från Bollnäs igår så ringde jag till min goa bonusdotter Michelle för att berätta den sorgliga nyheten,
Hon tog det bättre än förväntat.
Hennes första reaktion var; Nää, Kai!?
Sen berättade hon det för sin mamma och hade lite frågor till mig om hur han gick bort.
Sen säger den goa tjejen;
-Nu vill ni väl ha tillbaka Smulan (hennes hamster) då?
-Nej, nej, hon är din hon. Ta väl hand om henne du och se till att hon har det bra. Svarade jag.
Dessutom var det ju Michelles 15-års present från oss...
Livet känns inge roligt längre, har åkt ner i en rejäl känslomässig svacka just nu...
Men jag tar mig upp så småningom, jag är bara lite ledsen just nu...
Vilket jag också dels tillåter mig själv att vara och dels så tillåts att jag att vara det för min goa man.
Han tycker inte man är löjlig och att man ska sluta sörja "bara" en hamster..
Det känns skönt och han var/är speciell våran Kai.
Jag har nyss tvingat mig själv till att kolla på bilder och filmer med honom så jag kommer ihåg hur han såg ut som frisk, fin och levande.
Inte som den sjuka Kai som jag och moster skötte om på slutet...
Vet ni vad det sjuka är?
Det regnar liite smått ute idag och slår mot rutorna och det får mig att "höra" Kai hålla på med spånet...
Sen förväntar man sig att han ska tugga på gallret och vilja ut..Som han brukade göra. :)
Inbillning/önsketänkande... Antar jag.
Kommentarer
Trackback
