En värld utan Kai
är absolut ingen rolig värld alls...
Jag har gråtit floder idag, både när jag åkte hem från Bollnäs till Västerås och även när jag kommit hem.
Det känns så tomt, jag saknar honom skitmycket...
Och det gör älsklingen också...
Jag är ändå glad att Kai var med mig i Bollnäs så han inte hade dött här hemma i Västerås under tiden jag varit borta...
Nu fick jag ju ta farväl av honom också.
Även om de sista dagarna spelas förbi i mitt huvud som en film så är jag ändå glad att kunnat vara honom nära i denna svåra stund för honom...
Jag är så glad och tacksam för all hjälp jag fått av moster Sussi under den här veckan som varit.
Speciellt också när Kai inte mådde så bra och hon hjälpte mig att göra honom ren i baken o.s.v..
Det kändes tryggt att vara hos henne när Kai somnade in. Och jag fick som sagt hjälp i svåra stunder...
När jag kom hem till Västerås igen så hade jag och älsklingen begravning för honom.
Älsklingen såg till att våra älskade Kai fick en fin begravning...
En känslofylld sådan... ;(
Här ligger han, våran Kai, vid en fin plats nära vårat hus...
Jag vill ha tillbaka honom här och nu... :( ;(
Men han har det bra där han är nu, utan smärta...
Kommentarer
Trackback
