Ja jag slutade ju 8.30 i morse och har sen dess varit ledig...

Min jobbarvecka ser ut som sådan;

Måndag: slutade 8.30, jobbat sen 22 kvällen innan...
Tisdag: 22-Onsdag 14.30
Torsdag: 10-22
Fredag: 10-16

Så det är en lite halvjobbig jobbarvecka denna vecka tycker jag...

Men sen blir jag ledig i 10 dagar! Ska bli så skönt så! :D 4 helger på raken kommer jag att vara ledig, hur lyxigt är inte det då?? :O

Men jag behöver det verkligen, min kropp har protesterat ett bra tag nu men eftersom jag i övrigt mått så bra så då har jag helt enkelt struntat i varningssignalerna...

Men tillslut så kände jag mig på snudd att bli utbränd och då är det dax att ta det lugnt och bara vara, göra sånt man tycker är kul och att få ha lite lugna dagar...

Första gången jag blev utbränd var faktiskt 2000-2001, tror det var början av 2001 faktiskt...

Innan dess hade jag inte varit utbränd alls och inte ens vetat om känslan av att vara det...

Men sen jobbade jag som personlig assistent hos en kvinna vars föräldrar (mamman mest) aldrig var riktigt nöjd med ens jobbarprestation hur bra man än försökte göra det för tjejen, mamman hittade alltid nåt att klaga på...

Var det inte ang. mig så var det det dagcenter tjejen gick på om dagarna, eller personalen där, eller assistansbolaget, ja allt med andra ord...

Så efter att ha jobbat åt dom i 4,5-år vart det för mycket helt enkelt...

Jag vart sjukskriven och då började helvetet på riktigt... Så till slut sa jag faktiskt upp mig, men sviterna sitter ju i än idag och utbrändheten har jag faktiskt aldrig nånsin blivit av med...

Jobbade sen på ett boende i drygt 4-år där jag blev en av 3 som vart utsatt för en personals missnöje, trots att det egentligen inte var jag som jobbade på fel sätt men jag vart måltavla givetvis...

Så åter igen vart jag sjukskriven för utbrändhet och jag har känt av det på andra jobb sen då 2001 som sagt var...

En gång utbränd-alltid utbränd...

På det här jobbet har jag varit i snart 1-år, i April blir det 1-år och jag har inte varit utbränd pga att jag trivs väldigt bra i gruppen och MED gruppen...

Plus att jag har det väldigt väldigt bra och harmoniskt hemma med min man... Han har räddat mig från mycket han och har också fått utstå en hel del när jag åkt ner i mina dalar och när skit kommer från privatlivet och arbetslivet...

Men han har funnits där och lyssnat och aldrig klagat så tack vare honom (+goa vänner som lyssnat/läst mail, min moster Sussi som också lyssnat när jag behövt nån att prata av mig till som förstår mig) är jag den jag är idag...

Men blir det för mycket "press" hemma när det gäller att fixa i hemmet och att vara allert på jobbet så känner jag tyvärr av risken för att bli utbränd...

Den där "pressen" är en inombords press jag har, alltså en press jag själv skapar på nåt jobbigt vis...

Också en del sviter från förr men min älskling han är ju så go så han gnäller aldrig... :)

Men hur som haver så ska jag då försöka få lite ordning på det här "torpet" under min ledighet men också njuta av ledigheten. :D

Nä vet ni vad, nu ska jag fortsätta att stryka faktiskt... :D