Pappa
skulle ha fyllt år idag...
Mina tankar har gått väldigt mycket till honom måste jag vara ärlig å säga...
Jag hann aldrig riktigt lära känna honom kan jag tycka själv... Det jag kommer ihåg från honom är inte direkt ljusa minnen. Samtidigt som han ändå var min pappa ju.
Klart jag älskade honom trots att han var alkoholist och drack när han hade mig. Periodare var han så visst hade han ju sina "vita" stunder också...
Just då när jag var liten hatade jag alkohol & ogillade att vara hos honom pga spriten.
Men han var grymt snäll min far, likväl som hans syskon men den som alltid varit mest lik honom är min farbror Mats. Som för övrigt kom till vårat bröllop med sin dotter Nathalie.
Jag var så glad för att dom kom, det betydde oerhört mycket. Det kändes lite som att jag hade en del av pappa med mig på min/våran stora dag. :)
Jag var så lycklig den där dagen att folk hade kommit för VÅRAN skull och ville fira med oss. :D
Särskilt med tanke på att vi hade haft några incidenter strax innan bröllopet som gjorde att det blev några avhopp...
Vi hade glada människor runt omkring oss och som gjorde våran fest till ett minne för evigt. Vi vill uppleva det igen, båda två. :D
Det är verkligen som dom säger att timmarna går oerhört fort på den stora dagen.
Men nu var det ju inte bröllopet jag skulle skriva om, halkade visst på ett sidospår...
Det jag ville komma till var att både min ingifta moster Siv och farbror Mats pratade om min pappa den dagen.
"Tänk om han fick se dig nu, vad glad han skulle vara..."
Ja visst tänker jag också den tanken, tänk om...
Min älskade man och han skulle ha haft mycket att prata om dom absolut. Pappa var ju också lastbilschaffis han med. Och snäll...
Mer än så kommer jag inte ihåg om honom. Jag skulle vilja minnas så mycket mer, men det är som om jag själv blockerar tankar och känslor.
Fortfarande efter att ha varit borta i 27-år så kan jag sakna att ha min pappa hos mig. Fastän jag inte kände honom och fastän jag var så besviken på honom.
Eller inte på honom. På spriten som gjorde att han drack.
Julen 1984, juldagen , valde han att självmant somna in... Självmord. Trist, jobbigt och fult ord tycker jag... Som egentligen inte säger så mycket. Men så var det och så är det...
Han var ju så "ung" när han dog, bara 31-år gammal... 31, det har ju jag redan varit och jag vill då leva än i många många år... Det var så länge som 6-år sedan jag själv var 31...
Idag skulle han ha blivit 58-år min pappa... Undrar just hur våran kontakt skulle ha varit om han levt...
Det kan man bara fantisera om, ingen som har svaret på den frågan...
2:a Oktober 1953 föddes han i Freluga, Hälsingland, i alla fall... Tror jag.
Han bodde då med sina syskon och föräldrar i Freluga när han var liten... Ett litet gulligt samhälle utanför Bollnäs. :D
Mina tankar har gått väldigt mycket till honom måste jag vara ärlig å säga...
Jag hann aldrig riktigt lära känna honom kan jag tycka själv... Det jag kommer ihåg från honom är inte direkt ljusa minnen. Samtidigt som han ändå var min pappa ju.
Klart jag älskade honom trots att han var alkoholist och drack när han hade mig. Periodare var han så visst hade han ju sina "vita" stunder också...
Just då när jag var liten hatade jag alkohol & ogillade att vara hos honom pga spriten.
Men han var grymt snäll min far, likväl som hans syskon men den som alltid varit mest lik honom är min farbror Mats. Som för övrigt kom till vårat bröllop med sin dotter Nathalie.
Jag var så glad för att dom kom, det betydde oerhört mycket. Det kändes lite som att jag hade en del av pappa med mig på min/våran stora dag. :)
Jag var så lycklig den där dagen att folk hade kommit för VÅRAN skull och ville fira med oss. :D
Särskilt med tanke på att vi hade haft några incidenter strax innan bröllopet som gjorde att det blev några avhopp...
Vi hade glada människor runt omkring oss och som gjorde våran fest till ett minne för evigt. Vi vill uppleva det igen, båda två. :D
Det är verkligen som dom säger att timmarna går oerhört fort på den stora dagen.
Men nu var det ju inte bröllopet jag skulle skriva om, halkade visst på ett sidospår...
Det jag ville komma till var att både min ingifta moster Siv och farbror Mats pratade om min pappa den dagen.
"Tänk om han fick se dig nu, vad glad han skulle vara..."
Ja visst tänker jag också den tanken, tänk om...
Min älskade man och han skulle ha haft mycket att prata om dom absolut. Pappa var ju också lastbilschaffis han med. Och snäll...
Mer än så kommer jag inte ihåg om honom. Jag skulle vilja minnas så mycket mer, men det är som om jag själv blockerar tankar och känslor.
Fortfarande efter att ha varit borta i 27-år så kan jag sakna att ha min pappa hos mig. Fastän jag inte kände honom och fastän jag var så besviken på honom.
Eller inte på honom. På spriten som gjorde att han drack.
Julen 1984, juldagen , valde han att självmant somna in... Självmord. Trist, jobbigt och fult ord tycker jag... Som egentligen inte säger så mycket. Men så var det och så är det...
Han var ju så "ung" när han dog, bara 31-år gammal... 31, det har ju jag redan varit och jag vill då leva än i många många år... Det var så länge som 6-år sedan jag själv var 31...
Idag skulle han ha blivit 58-år min pappa... Undrar just hur våran kontakt skulle ha varit om han levt...
Det kan man bara fantisera om, ingen som har svaret på den frågan...
2:a Oktober 1953 föddes han i Freluga, Hälsingland, i alla fall... Tror jag.
Han bodde då med sina syskon och föräldrar i Freluga när han var liten... Ett litet gulligt samhälle utanför Bollnäs. :D

Kommentarer
Trackback