var populär förut i filmvärlden med en film som heter "Fåglarna".

Inatt kändes det som om jag var huvudaktören i den filmen... Skitäckligt var det i alla fall!!

Jag är ju så trött och slut efter allt som varit runt vårat bröllop, vilket jag ju förstod att jag skulle vara så det var ingen nyhet direkt!

Sov en sväng igår eftermiddag/kväll mellan klockan 15.30 & 18...

Så sen var ju jag pigg när man egentligen ska sova...

Älsklingen han jobbar dagar denna vecka så han gick och la sig och sov 22.30 ca... Hörde hur skönt han sov i sovrummet...

Själv satt jag vid datorn och pysslade lite grann. :)

Runt 1-tiden vart jag dock trött så jag tänkte bara sitta en liten stund till innan jag skulle sova.

Nånstans lite längre bort hörde jag något "surrande" eller något som slog sig igenom luften...

Ser i vänstra ögonvrån nånting så jag vänder på huvudet åt det hållet.

Får panik & en chock. I mörkret kommer "nånting" vilt farandes fram som letat sig in från det fria via balkongen via vardagsrummet och hit till slutet av vardagsrummet där jag satt. :O

"Det" flög och hade panik. Flög lågt förbi mig mot toalettens dörr. Tillbaka. Mot dörren igen. Jag får panik och stänger in mig på toa. Klockan är 01.30 och älsklingen ska upp om två timmar.

Hörde vingslagen i luften utanför dörren och visste fan inte vad jag skulle göra.

I ren panik ropar jag flera gånger på älsklingen som yrvaket vaknar till. Mumlar nåt om att han behöver sin sömn för han ska upp och jobba.

Jo det är jag mycket välmedveten om. Absolut. Förklarar läget för honom men inser att han nog inte hört hälften av vad jag sagt heller...

Jag säger nåt i stil med att sov vidare du, jag löser det här själv.

Garderad med mitt "vapen" som inte egentligen är nåt vapen utan ett lock till tvättunnan så gick jag ut igen.

Sökte av lägenheten intensivt med blicken.

Pust... Hitchcockimitatören är borta!!

Lyssnar. Fan å då... Älsklingen kan visst inte somna om igen. Helvete. :(

01.45 kommer en sömndrucken älskling och min man upp... Han får höra historien igen och erkänner att han inte förstått nånting av det jag sagt då när han låg och sov så skönt.

Det flygande fenomenet konstaterade jag att måste ha varit en förvirrad fladdermus. För det var fan inte nån fågel heller...

Vingslagen var så kraftiga att dom skar igenom nattluften, jag kan höra dom än...

Hann inte riktigt se vad det var för nåt heller för det var sån jäkla hög hastighet på "det" som letat sig in hos mig där jag satt i godan ro vid datorn....

Äckligt var det. Är det livet här uppe på 11:e våningen av vårat hyreshus eller??