Tiderna förändras...
Det kändes inte alls nå bra ska jag ju vara ärlig och säga...
Men det dröjer inte så längen till innan vi ses nu och som jag flyttar dit heller...
Igår kväll drabbades jag av en jätte (försöker hitta det rätta ordet...) ångest ledsamhets attack... Ja så kan man nog sammanfatta mina känslor...
Pga saker som händer i min omgivning som jag inte kan rå på och som jag inte har makt över... Makt låter så negativt tycker jag och bestämmande... Men med makt menar jag att jag kan inte påverka det hela... :(
Jag mår bra det gör jag men jag får också mina bakslag som alla andra... Och det finns tre saker som gör mig ledsen och som får mig att må dåligt... Saker jag försöker bearbeta inombords...
Min älskling är ett stort stöd för mig när jag mår dåligt, han lyssnar och förstår mig...
Min moster Susanne (Sussi) har jag alltid kunnat prata bra med så hon lyssnar också när man behöver prata av sig.
Och sen har jag ju två vänner som jag vet att jag kan vända mig till om jag behöver prata av mig via nätet & även i telefon om jag känner för det... Linda & Therése (Tezz) som är flitiga med att kommentera mina bloggar också...
Ja och sen har jag ju en härlig tjej som jag brukar prata med ibland i telefon som heter Emelie... Hon bor i Halmstad hon. :D
Tyvärr så har jag tappat mycket kontakt med tiden med min kompis Veronica här i Bollnäs. Pga att hon har fullt upp med sitt liv och vi har mer och mer tappat kontakten. Men man vet ju att man har varann ett samtal bort i alla fall...
Jag har ju åkt av och till till Västerås och när jag varit ledig från mitt jobb så har hon antingen jobbat eller åkt till sin pojkvän. Så det har blivit av naturliga orsaker... Men det är ju så...
Det är så mycket mycket tankar som snurrar runt i mitt huvud just nu... Med tiden så får jag nog bukt med dom förhoppningsvis...
Nä nu ska jag försöka göra nåt här hemma, få inspiration till det närmare bestämt...
Ha en bra dag!! :)
Hej vännen min.
Kom av mig när jag skulle besvara ditt sms, så jag börjar här inne så får jag återgå till telefonen sen.
Visst är det som att man tappar andan när älsklingarna våra åker iväg? För mig har det varit så, energin försvinner, tankarna blir oroliga och man känner en enorm saknad. Jag är glad för att det nu är september och att du kommer att bo med din älskling nu och jag vet att det kommer att gå bra för er. :) Det som oroar dig och som du själv säger att du inte kan påverka, det är klart att det är jobbigt att inte kunna det, men försök att påverka det du kan istället. Fokusera på dig, och det du vill göra.
Jag blev så glad när jag läste att din mor kämpar på mer och mer. Hon vill verkligen visa att hon kan, så du ska slippa ta hand om henne. Hennes tid kommer nu ska du se, precis som din egen. Dåliga dagar kommer, men även de bra.
Jag fick själv en släng av ångest häromdagen, som jag inte har hämtat mig ifrån helt o hållet. Att få höra Janne säga "puss till dig" i telefonen fick mig dock att må väldigt mycket bättre än innan, så jag är på rätt spår igen.
Tänker på dig vännen, och nu ska jag skriva sms till dig med. ;)
Kramar till bästa tösen som finns!<3
Klart man finns där för sina vänner, och ställer upp då dom behöver på det viset man kan.
Jag är glad att jag har dig som vän och är så tacksam för att du lyssnat då jag behövt det TACK!
Hoppas vi hörs snart igen...
massor av kramar
