Som överskriften säger... Vill inte känna så här, vill inte vara deppad och nedstämd.. Men sånt man inte kan göra nåt åt ju, ja alltså inte själva humöret i sig men absolut situationen som gör dig(mig) ledsen...

Jag vill få ett slut på det här jävla flackandet mellan Västerås-Bollnäs..

Det är psykiskt påfrestande att aldrig veta NÄR vi kan ses bara ATT vi ska ses nån vecka framöver...

Som det har varit så har vi träffats en gång i månaden va fan är det för jävla förhållande då??

OK att jag för drygt ett år sedan hade kunnat valt att följa med min pojkvän i flytten till Västerås och därmed också sparat mycket mycket lidande för oss båda...

Men på nåt sjukt jävla vis så tyckte jag dom tre månaderna innan han flyttade gick fort. Det kändes som om det bara handlade om två max tre veckor...

Och att han hux flux sa till mig att han var tvungen att flytta tillbaka till sin hemstad annars blir det förödande konsekvenser för hans son som bor på ett boende.

Bollnäs kommun vägrade nämligen att betala för platsen där sonen bor. 

LSS & Soc som redan betalade för Emils plats sa att eftersom Ronnie (min goa älskling och sonens pappa då...) inte bodde kvar i kommunen så var det den nya kommunen, som i det här fallet var Bollnäs, som skulle stå för platsen.

Så det gick som det gick, ett år hann min älskling bo här. Nästan precis på dagen ett år också...

Så i drygt 1-års tid har vi kämpat oss igenom besvikelser, "sorg" och även till viss del gemensam glädje givetvis...

Men vi har verkligen haft det motigt och kämpigt men ändå haft sån pass stark kärlek att vi tagit oss igenom det av nån anledning...

Men det är väl så när man älskar varandra så mycket som vi gör. Min älskling är en väldigt omtänksam och go pojkvän, han slösar verkligen med sin kärlek på mig. Jag har inte kunnat få det bättre.

Ta som t.ex att varje dag i drygt 3-års tid få höra att ens pojkvän älskar just DIG... Det har jag haft turen att få göra...

Att få höra att just JAG är fin fastän jag har många kärlekshandtag och är kraftig.

Att få höra att man lagar god mat fastän jag inte ens är duktig på det.

Att veta att hur många fel jag än har gjort (& säkerligen kommer att göra fler) så står han troget vid min sida och säger fortfarande att han är lycklig med mig och glad att ha mig.

Att få lyckan att få en puss på pannan som en slags öm kärleksförklaring, eller på kinden eller mun...

Att fortfarande kolla på sin älskling och få fjärilar i magen för man tycker han är så jäkla snygg och det bästa av allt- han är MIN... ;)

Egentligen har jag väl kanske inte det så dåligt, jag har ju fortfarande min goa älskling kvar hos mig...

I år har vi känt varann i 5-år han och jag. Faktiskt nu i Juli.

Tror jag också kommit på nu varför jag är lite smått nere, min älskling fyller ju år på Fredag och jag har helst av allt velat vara hos honom då och fira honom då...

Men jag har ju i alla fall gett honom en present eller två rättare sagt...

Tror faktisk jag blev på lite bättre humör av att kolla på bildern här nere... :D:D

Min pojkvän ser nästan lite röd ut i håret men han är absolut blond så tyvärr verkar jag ha kommit åt nån inställning i kameran. Får nog kolla detta.. :)

♥♥ Kortet är taget på power meet i år... Det här är min snygging det... ♥♥



Taget på power meet även detta... Man smälter ju för dom där ögonen alltså... ;)