Fredagsbloggen kommer nu istället! :)
Nu ska jag äntligen skriva om vad som hände mig och J i Fredags. :D Kan tyckas att det kanske inte är så himla märkvärdigt men jag vart glad i alla fall och förvånad. :O
J jobbade ju sista dagen innan hon skulle gå på semester från dagcenter.
Vi gick ut och gick en sväng på e.m då hon ville det. Satte oss en bit från hennes jobb på en parkbänk och på parkbänken intill satt det en äldre
dam redan.
Vi hejade lite smått på henne och jag satte mig och pratade med J. Efter några minuter säger damen; ursäkta får jag fråga en lite konstig fråga kanske?
-Ja, visst får du det svarade jag tillbaka. Nu kommer det tänkte jag. Frågor om J och hennes handikapp och varför hon gör si och så...
Så döm om min förvåning när hon frågar; får jag bjuda er på en varsin glass?
Jag; Ja visst får du det, men det behöver du inte göra. :)
Damen, som i övrigt hette Julia, fortsatte; jag brukar bjuda på glass ibland. Eftersom man inte kan gå hem och ta en fika för det är det för långt för att göra. Så då brukar jag istället bjuda på glass. :D
Så jag fick 50 kronor och gick och köpte en varsin glass till mig och J. Det kändes lite smått dumt men hon ville verkligen göra det för oss så jag tackade så mycket & gav tillbaka pengarna som blev över.
Glassarna jag köpte till oss, mig & J. :)
Jag frågade damen om jag fick knäppa kort på henne.
-Jag som ser så rufsig ut i håret svarade den härliga damen.
Julia, den snälla damen! :)
Hon frågade mig hur gammal jag trodde hon var. Jag gissade på mellan 75 och 80 men hon var 88-år!! Det enda som märktes på henne var att hon hörde lite smått illa så jag fick skrika/höja rösten när jag pratade med henne...
Hon bor i porten bredvid morsan på Hedhamre. Barnen hennes bodde längre bort, dottern bodde 15 mil härifrån.
Sonen bodde en bit utanför Hudik.
Så den här gulliga damen känner sig nog bra ensamen för hon och jag satt och pratade om allt möjligt och jag fick veta mycket om hennes liv på kort stund. :)
52-års skillnad mellan mig och den där damen men åldern spelar ingen roll för samtalsämnet, tyckte bara det var häftigt att hon var 88 men så pigg och glad.
Reumatism hade hon också talade hon om. Stavarna hade hon med sig som stöd när hon gick för hon gick lite stappligt menade hon på.
Vi satt och pratade en stund med henne men sen var vi tvungna att gå in till J´s jobb igen... Jag tackade åter igen för glassarna och önskade henne allt gott.
Ibland blir man förvånad när godheten finns kvar i samhället och att det finns personer som tar sig tid för andra.
Annars kan jag tycka att vi lever i en väldigt stressad värld gammal som ung och att vi glömmer bort varann i denna datorvärld vi lever i...
Det mest naturliga sättet att umgås på nu för tiden är ju mycket via datorn.
Kolla hur jag och min pojkvän träffades t.ex... Via datorn. Lite tråkigt att man som så många andra träffades så kan jag tycka men ack så härligt att ha träffat mitt livs kärlek på det viset ändå...
Förr var det krogen som var det vanligaste stället att träffa nån på nu är det datorn. :)
