Vet inte vad det är med mig men de senaste dagarna har jag haft hjärtklappning. :( Men inte runt hjärtat utan i halsgropen... Lite småäckligt är det. Fick det några gånger igår kväll/natt, nu idag likaså...

Igår googlade jag t.om ang. det för att se vilken info jag skulle hitta på nätet om det.

Verkar som om man i alla fall kan ha så utan att det är farligt om det ger med sig inom loppet av några minuter vill säga.

Och det gör det ju. Men äckligt i alla fall att känna det som om pulsen ligger på utsidan alldeles i halsgropen under hakan liksom.

Det blir mestadels i vilande tillstånd och mkt när jag sitter vid datan. Varför kan man ju undra?!

Kroppen är ett mysterium ibland...

Augusti är vi inne i nu också...

Nästa vecka, på Onsdag, fyller morsan år. Ett år till att lägga på hög liksom.

I slutet av denna månad, den 28:e, fyller min goa kusin Daniel år också. Hela 25-år. Jisses så gammal han blir då! ;)

Vad tiden går fort alltså... Den 24:e denna månad är en mindre glad dag. Då är det ett år sedan morfar somnade in för gott.

Har tänkt mycket på både mormor och morfar nu ett tag. Drömt mycket om dom har jag också gjort.

Drömt att jag har träffat dom och pratat med dom. Saknar dom väldigt mycket det måste jag ju säga.

Det värsta är att inte få träffa dom och prata med dom, att tvingas inse att dom ÄR borta... :'-(

Men man måste ju gå vidare ändå men minnena lever ju absolut kvar...

Mycket som också ändrat sig sedan morfar gått bort och det på bara knappt ett år. Skrämmande.

Men ibland går saker och ting fort och inte riktigt som man har tänkt sig eller trott.

I början av September bär det iväg för min del. Då tar jag med mig lite prylar och sticker till älsklingen i Västerås. Prova på att bo där och tycker vi allting funkar ok (vilket inte borde vara nå större problem egentligen...) så säger jag upp min lägenhet.

För jag har ju 3 månaders uppsägning sen om det nu inte är nån som vill in i denna lägenheten tidigare då.

Vilket jag faktiskt misstänker...

Det ska bli härligt att slippa allt detta flackande som vi haft och äntligen få en vardag ihop igen. Samtidigt som man ju har mycket funderingar på hur praktiska saker kommer att bli och lösa sig. Men allt är ju till för att lösa sig brukar det ju heta.

Bollnäs, morsan, moster Sussi, kusin Daniel, Veronica & J finns kvar här när man är hit och hälsar på sen. Absolut.

Men för min del är det ett stort steg detta att flytta så pass långt som 25 mil men jag längtar och på sätt å vis ska det bli skönt att komma ifrån Bollnäs.

Har inte trivats här på sista tiden och det kommer nog inte att ändras heller.

Mysigt att få en lägenhet ihop igen med sin älskling. Det är nåt jag verkligen saknat det.

Hoppas bara man får ett jobb sen också då. Ett jobb man trivs med...